"Jag får fortfarande nya frågor"

2016-03-27 09:00:00

 Inga-Lill Karlesson började på svenska konsulatet i Málaga 1977. Hon har upplevt övergången från Francos diktatur till fria val. Hur Spanien, och så småningom Sverige, gick med i EU. Hur kommunikationen moderniserats och förenklats, Internet introducerats som viktig informationskälla. Hur svenskarna på Costa del Sol gått från att vara bortkomna turister till att bli resvana och i allt högre grad bofasta på kusten. Efter precis 30 år är det nu dags att sätta punkt. Inga-Lill går i pension. Om än ganska motvilligt.
 
Publicerad 2007-05-04) Inga-Lill är först en aning tveksam till att bli intervjuad. Men hon låter sig övertalas. En del av henne är lite blygsam, en annan vill ta ett ordenligt farväl av alla dem hon träffat i sitt arbete. Och när Inga-Lill väl sätter sig i en av stolarna i konsulatets väntrum och börjar berätta, bubblar minnena, namnen och anekdoterna fram. Hon ler ofta. Förutom när hon talar om att det är dags att lämna konsulatet. Hon ser inte fram emot det.
—Men som min dotter sa, efter 30 år kan det vara dags att göra något nytt.
Inga-Lill har trivts så bra under alla sina år på konsulatet att hon stannade två år extra. Men nu är hon 67 år och tiden har runnit ut.

Barnen fick mässlingen
—Det var ganska lustigt hur allting började, säger hon.
Inga-Lill jobbade för en researrangör på Costa del Sol. Efter att hon gift sig och fått barn flyttade arbetsgivaren till Marbella. Det blev för långt att pendla från Torremolinos och Inga-Lill stannade hemma några år. Så småningom erbjöds hon jobb på svenska konsulatet i Málaga.
—Vid intervjun sa dåvarande konsuln, Teodoro Gross Jessing, till mig: ”jag förutsätter att det faktum att du har barn inte inverkar på ditt arbete”.

Inga-Lill försäkrade honom att så inte skulle bli fallet. Men när hon skulle börja 2 maj för precis 30 år sedan, tvingades hon ringa och säga att barnen hade mässlingen.
—Jag fick börja en vecka senare. Det var lite förargligt.

Svenskt toalettpapper
Efter Teodoro Gross Jessing, som var spanjor och honorärkonsul fram till 1984, bestämdes att Málaga skulle få ett generalkonsulat. Kontoret flyttade från lokalerna på Calle Blasco de Garay, som delades med Finska konsulatet, till Alameda de Colón.
—Det var en glanstid, säger Inga-Lill. Vi fick tjusiga lokaler, gott om plats, bibliotek, kafferum, kök och stort väntum. Boverket skickade ned möbler från Sverige och konst att hänga på väggarna.
—Det var ett litet Sverige. Vi fick till och med svenskt toalettpapper nedskickat i stora balar, skrattar Inga-Lill.

Konsuln ansvarade för hela Andalusien, Ceuta, Melilla, Extremadura och Murcia.
—Jag tror vi hade åtta konsulat under oss, berättar Inga-Lill.
Under dessa år jobbade Inga-Lill för konsulerna Bengt Wahler och Henry Leo, utsända diplomater från Sverige. source sk